Sitter och skriver en engelskaläxa och råkade komma och tänka på annat..

Pratade med O innan och hon har snackat mycket om att hon vill bli journalist, fast har velat lite fram och tillbaka. Det hon kanske egentligen har velat är författare, men det är så svårt att få det som ett riktigt yrke liksom. Det är svårt med sånt när ens mål/dröm verkligen är författare/skådespelare/artist/åklagare i NY(hah) eller andra "svårnådda" yrken. Man tappar liksom tro när man ser så många andra misslyckas och varför skulle just jag då klara det? Att man inte riktigt vågar tro på sig själv att man faktiskt har en speciell skrivstil och teknik som drar till sig uppmärksamhet. Något som alla andra inte har.

Känns som en töntigt självförtroende-inlägg i stil med en viss Isabella, men men. Skitsamma. Svammel.