Killen är ett geni.

Igår tog boken slut. Jag läser aldrig, jag hatar att läsa men, denna boken är något annat. Den är så otroligt bra, helt fulländad(!). Den går inte att beskriva faktiskt, man kan liksom inte svar på frågan "vad handlar den om". Eller man kan, men då kommer den låta lite som alla andra böcker och det är en sak den definitivt inte är. Jonathan Safran Foe har skrivit en bok till, Allt är upplyst tror jag den heter. Ska läsa den också.

Jag vet att utdraget ur boken nedan är långt, men läs läs läs! Kommer inte ångra er..

Nästa morgon sa jag till mamma att jag inte kunde gå till skolan igen. Hon frågade vad det var för fel. Jag sa, "samma saker som alltid är fel". "Är du sjuk?". "Jag är ledsen". "På grund av pappa?" "På grund av allting." Hon satte sig brevid mig på sängen, fast jag visste att hon hade bråttom. "Vad är allting?" Jag började räkna på fingrarna: "Kött- och mjölkprodukterna i vårt kylskåp, slagsmål, bilolyckor, Larry -" "Vem är Larry?" "den hemlöse killen utanför Naturhistoriska museet som alltid säger "jag lovar att det är till mat" när han ber om pengar." Hon vände sig om och jag drog upp blixtlåset i hennes klänning medan jag fortsatte min uppräkning. "Att ingen vet vem Larry är fast han står där nästan jämt, att buckminister bara sover och äter och går på toa och inte har något raison d'etre, den lilla fula killen utan hals som river biljetter på IMAX-biografen, att solen kommer att expoldera en dag, att jag får åtminstone en sak som jag redan har varje gång jag fyller år, att fattiga människor blir feta därför de äter skräpmat därför att den är billigare.." Sedan tog fingrarna slut, men jag var bara i början på min lista, och jag ville att den skulle vara lång för jag visste att hon inte skulle gå så länge jag höll på.."..tama djur, att jah har ett tamt djur, mardrömmar, Microsoft Windows, gamla människor som sitter ensamma hela dagarna för att ingen bryr sig om att komma och hälsa på dem och som skäms för att be folk om att komma och besöka dem, hemligheter, telefoner med nummerskivor, att kinesiska servitriser alltid ler fast det inte har hänt något roligt eller glatt, och också att kineser äger mexikanska restauranger fast inga mexikaner någonsin äger kinesiska restauranger, speglar, kassettbandspelare, att ingen gillar mig i skolan, farmors rabattkuponger, magasinförråd, folk som inte vet vad internet är, dålig handstil, vackra låttexter, att det inte kommer finnas några människor kvar om 50 år- " "vem har sagt att den inte kommer finnas några människor kvar om 50 år?" Jag frågade henne, "Är du en optimist eller en pessimist?" Hon tittade på klockan och sa: "Jag är optimistisk."  " Då har jag några riktigt dåliga nyheter åt dig, för människor kommer att utplåna varandra så fort det blir tillräckligt enkelt, vilket inte kommer att dröja särskilt länge." "Varför blir du ledsen av vackra låttexter?" "För att de inte är sanna." "Aldrig?" "Inget vackert är sant." Hon log, men på ett sätt som inte bara var glatt, och sa: "Du låter precis som din pappa."  


 - God Lunch.